Nyårstankar…


Sammanfattningen av år 2015 präglas framförallt av människans kamp mot de globala hot som lägger sig som en mörk skugga över hela mänsklighetens möjligheter till överlevnad.

Klimathotet ser vi dagligen konsekvenserna av i form av bl.a. tornadon och översvämningar som i kölvattnet också för med sig allvarliga föroreningar av vår miljö i luft och hav. Andra hotbilder utgör mikroorganismernas okontrollerade framfart med svårbekämpade virusarméer med nu senast den kraftiga ökningen av resistenta bakterier – ett direkt och akut hot mot den globala folkhälsan!

Människan har ställt till det på sin lilla blåskimrande planet i universum – stor som ett sandkorn som beskrivs som väldigt vacker sedd från rymden. Vår jord – den enda himlakropp där liv tycks existera bland miljarder av stjärnor och planeter i kosmos; här har mänskligt liv under årmiljoner fått en möjlighet att utvecklas som art med betingelser som är helt anpassade efter människans biologiska förutsättningar. Här föds vi; under kort tid lever-älskar, arbetar, åldras och slutligen dör. Det formar vår gemensamma tidslinje och livsvillkor som borde stämma an en ton av djup förundran och vördnad inför den plats vi fått oss tilldelad i den gränslösa skapelsen.

Men i all vår strävan vill vi gärna se jorden som oändlig och beter oss som om den vore det. Våra ständiga krav på ekonomisk tillväxt visar nu klara tecken på att vi närmar oss den absoluta gränsen för människans utnyttjande av klotets resurser. – De mörka moln som alltmer tornar upp sig i horisonten har i grunden ekonomiska orsaker….

Låt oss inför 2016 och åren som följer få hoppas att mänskligheten lyckas nå en vändpunkt med ändrad färdriktning för sin planet med dess svindlande färd genom rymden så att vi inte i likhet med Harry Martinssons rymdfarkost Aniara tappar manöverförmågan och hamnar i det okända.

Ett Gott Nytt År önskar Hans Luthman!

Copyright Hans Luthman – språkpedagog och läromedelsförfattare.

Välkommen att ta kontakt!
Mer om idiom, språkets muskler
Ordboken Svenska Idiom av Hans Luthman.